Inlägg
Följande urval av Ola Hanssons "Tankar och infall" publicerades i Nornan 1907, s. 89 ff.:
Att se en mänsklig apa bete sig spirituellt, är en af de ohyggligaste upplefvelser jag haft.
*
Mannens förhållande till kvinnan består ofta däri, att han först ställer henne på en piedestal för att bakefter prygla henne ned ifrån den igen.
Mannens förhållande till kvinnan består ofta däri, att han först ställer henne på en piedestal för att bakefter prygla henne ned ifrån den igen.
*
De allmänna s. k. människokännarne röja sig vanligtvis som mycket dåliga musikanter, när de vilja taga finare och sprödare mänskliga instrument i sin hand.
*
Till mig talade ingen lärare och ingen uppfostrare så insiktsfullt och så välgörande som den landskapliga naturen.
*
Aldrig trifs den konstnärligt skapande förmögenheten så illa som uti tider då stora motsatser stöta samman. Det finns ingen plats mer för den, när lifvets hela organiska mångfald tränges tillhopa, tillspetsar sig och hårdnar i ett par tre bildningar. Det dogmatiskt förstenade och ofördragsamma antingen-eller af den politiska, sociala och finansiella kampen, hvilken blott känner tveggehanda: sig själf och motståndaren, och som blott erkänner ett enda: sig själf, sönderklämmer och stryper den skapande fantasien, beröfvar densamma andedräkten, rörelsefriheten och en mark att stå på. Konstnärens skapande fantasi är en lek midt i det brokiga vimlet af människonaturer och människoöden; den är också fågelperspektivet från de luftiga och ljusa höjder, dit inga ben klättra upp, och det stilla, hvilande ljuset nere i tillvarons skummaste djup; men mot de hårda kanterna af oorganisk förenkling och förstelning brister den och förblöder. Den är till sitt väsen hårdhetens motsats: den är själfva det mjuka protoplasmat, hvarur en gång allt lif sprang fram; den formar sig själf och hela sin värld inifrån; att vilja forma den utifrån, tvinga den in i vissa former, är en omening. Därför vantrift den i de stora brytningstiderna, i hvilka allt är trångpass och anspänning; äfven den för dylika epoker egendomliga rörligheten utgör en fullständig motsats till den slags rörlighet, i hvilken den skapande fantasien trifs och yttrar sig. Den är hvilan och stillheten; hvarje mekanisk skakning grumlar den; den behöfver ro, på det att den spegelbild, som benämnes konstverk, må kunna uppstå och bli stående, klar i linje och klar i färg.
*
En dikterisk landvinning, t. ex. ett par prosasidor af J. P. Jakobsen, uppväger fullt ut en politisk eller social landvinning, afskaffandet af ett missbruk eller genomförandet af en reform.
*
Bismarcks kultursmak: gåsflott med tysk sekt.
*
Det outhärdligaste människoslaget är den fanatiske pedanten.
*
Det finns en melancholia, en själens gråvädersstämning, som utgör det ofruktbaraste af alla själstillstånd: den torra, öde, tomma, slöa, gnagande spleen. Men det finns också en annan melancholia, en själens gråvädersstämning, hvilken är fylld med nytt, svällande lif och fruktbar som en varm och stilla regndag på försommaren, då allting gror och sväller, löser sig och hvilar, blommar och doftar. Diktaren känner dem bägge två - som sin förbannelse och sin välsignelse.
